Man blir aldrig tillräckligt vuxen...
för att inte ringa och gråta ut hos sin mamma. Skulle bara ringa och rådfråga hur vi ska göra för att råda bot på Heddas sömnproblem, som nu pågått i sju veckors tid. Men jag kom inte så mkt längre förrän tårarna började spruta! Nu hade jag tydligen nått bristningsgränsen. Som jag kämpat emot.
Jag är fullt medveten om att det säkerligen är fler än vi som har detta problem, men det är iaf jobbigt. Och jag tänker inte skämmas för att erkänna det! Jo, okej då.... kanske lite....Känner det faktiskt helt ärligt som ett litet nederlag som mamma. Men det får väl vara så då da'! Man vill ju klara allt själv!!
Gårdagens inlägg beskrev ju "bara" hur vi har det på kvällarna. Glömde dock berätta att hon många nätter dessutom är vaken flera timmar. Som typ inatt mellan 03.00 till morgonen då det egentligen är dags för att gå upp. Det tär!! På förhållandet, som mamma och som pappa.
Känner att det är en jobbig dag idag! Nära till tårar mest hela tiden.
Hoppas den blir bättre!!
Älskade barn, det är de man bland annat har mammor till, ring när du vill!
Klart att det kommer bli bra, snart mycket snart.
Kramar
Jag tycker beviset på att du är en bra mamma är att du vågar ringa mamma/mormor om råd & hjälp. Första steget till att lyckas med något är väl att våga erkänna att allt kanske inte är prima!? Och det spelar väl ingen roll hur många andra föräldrar det är som har det lika jobbigt som er, det lindrar ju inte er situation för det.
Det kommer säkert ordna sig kära du, även om lillfröken verkar vara en envis en. Och tänk på att du är den bästa mamman dina tjejer kan ha!! Kram <3
